Idrott ätstörningar
•
Ätstörningar inom idrotten
Ätstörningar i idrotten, ibland känt som Ortorexi om det kombineras med ökat och ogynnsamt fokus på träning och nyttig kost, är vanligt inom idrotten. Ortorexi är ingen klinisk ätstörningsdiagnos, men om man känner igen sig i begreppet kan det likväl vara skäl att ta hjälp för att komma tillrätta med sin kost och tankar på ätande och kroppsuppfattning. Andra typer av ätstörningar som Anorexi och Hetsätning (Bulimi) är mer förekommande inom idrotten än utanför men kan givetvis behandlas oavsett om du är idrottare, motionär eller inte tränar alls.
Som Leg. Dietist och Idrottsdietist möter jag idrottare på olika nivåer och från många olika sporter där kosten till slut på ett negativt sätt tagit för stor plats i deras liv och tankar. Det som kanske började som ett försök att deffa eller att gå ner några kilo i prestationssyfte eller ofördelaktiga råd från en tränare, resursperson eller lagkamrat kan lätt landa i en ond spiral av näringsbrister och ökad risk för skador om man inte vet vad man gör eller lyssnar till personer utan relevant kompetens inom ämnet.
Många studier (gjorda på framför allt kvinnliga idrottare) pekar på att det är vanligt
•
Ätstörningar och träning
Det finns en koppling mellan ätstörning och träning. En del utvecklar ätstörningar i samband med sitt idrottande medan andra kan försämras i en redan existerande ätstörning genom träning, idrott och fysisk aktivitet. När detta sker påverkas inte enbart den psykiska och fysiska hälsan utan även förmågan att prestera som idrottare.
Forskning tyder inte på att idrott/fysisk aktivitet i allmänhet är en riskfaktor för att utveckla ätstörningar. Däremot tycks vissa typer av idrott ha ett samband med högre risk att drabbas av en ätstörning jämfört med andra. Ätstörningar är vanligare bland utövare av idrott där vikt, figur och estetik har en framträdande roll (såsom balett, gymnastik, simning, brottning och dans). Det är också vanligare med ätstörningar bland idrottare på elitnivå än på lägre nivåer.
Det är viktigt att poängtera att forskning också har visat att idrott/fysisk aktivitet kan vara en skyddsfaktor. Det är främst den ökade självkänslan och den positiva kroppsbilden som idrotten kan bidra med som är betydande. Ett tryggt och uppmuntrande träningsklimat kan också vara berikande ur ett psykosocialt perspektiv.
•
&#;tst&#;rningar
Mat är enstaka viktig sektion i ett idrottssatsning samt idrottare är vanligen väl medvetna angående det. Idrottare är också väl medvetna om hur deras lekamen ser ut och hur den fungerar.
Detta är ej problematiskt inom sig, så länge idrottaren har en sunt förhållningssätt till både mat samt sin lekamen, men för vissa idrottare kan strävandet efter den perfekta kroppen i den specifika idrotten bli problematiskt.
Forskning visar för att ätstörningar är vanligare bland elitidrottare än bland icke-idrottare. I vissa idrotter, där låg kroppsvikt ( uthållighetsidrotter), en bestämd kroppsvikt ( idrotter tillsammans viktklasser) alternativt en smal figur ( estetiska idrotter) är centralt, finns särskilt hög förekomst av ätstörningar.
Om en idrottare går ner i vikt och belönas med exempelvis snabbare tider eller högre poäng, kunna denna belöning sporra mot att gå ner ännu mer inom vikt, samt en ohälsosam process startas. Här är det viktigt att inse att enstaka viktnedgång förmå leda mot förbättrad prestat