Sökare teknik
•
Sökare
En sökare används vid fotografering för för att komponera bilden. I sin enklaste form eller gestalt består den av ett siktpunkt plus en ram. Siktpunkten kunna till modell utgöras från ett hål i ett plåt alternativt ett okular med ett glasskiva alternativt lins. Ramen kan artikel öppen, inbyggd eller uppfällbar. Ramsökaren existerar ibland försedd med lätt lins liksom ger enstaka något mindre bild inom sökaren.
Några sökartyper är:
- ramsökare
- spegelreflexsökare
- mattskiva
- briljantsökare (spegelsökare)
Sökartyper
[redigera | redigera wikitext]Ramsökare
[redigera | redigera wikitext]Denna enkla sökare finns vid enkla kameror även idag för tiden (till modell engångskameror). Sökaren är då inbyggd samt motivet avgränsas av vilket man ser inom ramen. Vid fotografering på korta avstånd uppstår parallaxfel.
Ramsökare används ofta på undervattenskameror och ger där ett effektiv teknik för för att komponera bilden.
Kuriosa: Den svenska specialgjorda rymdkameran (Hasselbladskameran) var försedd med ramsökare.
Spegelreflexsökare
[redigera | redigera wikitext]Sökaren finns inom två olika utföranden. inom den tvåögda spegelreflexkameran används två objektiv, det en för sökarbilden (komposition samt fokusering) samt det andra fö
•
Personsökare
Personsökare syftar främst på en bärbar mottagare för en person som behöver bli nådd.[1] En möjlighet för personer som saknar mobiltelefon att bli anropade. Mottagarpersonen måste däremot ta kontakt med avsändaren eller en växel för att få veta anledningen till kontakten, alternativt ha förbestämt vad anropet innebär.
Ursprungligen var det utsändning av personligt anrop eller meddelanden från en central och systemet användes exempelvis på sjukhus och storföretag.[1] En mobil terminal (superheterodynmottagare) för mottagning av radiomeddelanden.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Personsökning i kontorsfastigheter, fabriker eller offentliga lokaler bestod länge av system med signallampor. I rum och korridorer satt lamptablåer som kunde tändas i olika kombinationer och därmed ”söka” en person. Ofta styrdes personsökningen från den lokala abonnentväxeln och den som blev sökt måste också kontakta växeltelefonisten för att få ett meddelande. Det vanligaste systemet i Sverige var Ericssons så kallade Femklöver.
Personsökning via radiosignaler förekom i USA från början av talet och användes inom polisväsendet.[2][3] Lokala, trådlösa personsökarsys
•
Det senaste genombrottet inom radarområdet ägde rum för flera decennier sedan och levererades av aktiva fasade antennmatriser. Under de senaste åren har det funnits ett behov av ett nytt sådant genombrott, och vetenskapen har redan den nödvändiga grunden. Vidareutveckling av radarsystem är förknippat med utveckling och användning av den s.k. radiofoton-sökare. Detta koncept erbjuder en betydande omstrukturering av radarn, på grund av vilken en betydande ökning av alla grundläggande egenskaper kan uppnås.
Enligt publicerade data kan radiofotonisk radar visa vissa fördelar jämfört med "traditionella". Genom att öka effektiviteten är det möjligt att öka visningsområdet och målspårningsnoggrannheten. Det finns också möjlighet till förenklad identifiering av det detekterade målet. Framtida stationer bör kännetecknas av minskade dimensioner, vilket ger nya layoutmöjligheter. Men att få praktiskt taget betydande resultat i ett nytt område är fortfarande en fråga om en avlägsen framtid.
Lovande projekt
Konceptet med en radiofotonlokaliserare har diskuterats på teoretisk nivå under de senaste åren, men fram till en viss tid gick det inte längre. Situationen har förändrats re